Fler tips

En vinjett med ordet Skuldkollen. Musik hörs. En speaker säger.
– Välkomna till Skuldkollen, programmet där vi varje vecka tittar in hos unga vuxna som hamnat i ekonomiska bekymmer.
Vi får se Emanuel som sätter sig i en fåtölj. Sedan sveper kameran över utsidan på hyreshuset där Emanuel bor.

Speakern fortsätter: Denna vecka träffar vi Emanuel, 19 år. Han har gått ut gymnasiet, jobbar deltid och bor ensam i andra hand. Han har dessutom nyligen skaffat en ny mobil.

Emanuel öppnardörren till sin lägenhet och släpper in speakern och filmteamet. Dessa syns inte i bild.

– Tjena! Är ni här redan? Kom in, säger Emanuel. Här bor jag.

– Oj! Det var inte direkt övermöblerat du, säger speakern förvånat.

– Nej, jag har väl inte direkt bott in mig än, svarar Emanuel.

Kameran sveper över rummet. En kartong står i ett hörn.
– Och dammsugaren står ouppackad fortfarande ser jag, fortsätter speakern.

Emanuels mobil ringer och han tar upp den ur fickan.
– Sorry, säger Emanuel.
– Det är lugnt, säger speakern. En krukväxt kanske skulle piffa upp? Men du kanske har lagt alla dina pengar på telefonen istället för på inredning?
– Ja, det har väl blivit lite så. Jag hade lite svajigt med pengar, men jag tänkte att en telefon måste man ju ha, svarar Emanuel.

– Ja, det är klart att man måste, svarar speakern. Men här var det desto mer inbott.

– Ja, här är köket. Emanuel visar sitt kök och sätter handen rakt på en macka som ligger på köksbänken.

– Och här ligger många oöppnade kuvert, noterar speakern. Inget du tänkt öppna?
Kameran zoomar in på en hög med kuvert som ligger på köksbänken.

I nästa klipp får vi se Emanuel när han blir intervjuad. Han sitter i en fåtölj i en studio. Man ser inte intervjuaren. Emanuel berättar:
– Det händer väl att posten får ligga ibland. Det är ändå bara räkningar. Asså, jag tar det när jag kan betala det. Jag vet att det kanske är dumt. Det har ju hänt att jag glömt nån ibland.

Tillbaka i Emanuels lägenhet ser vi hur Emanuel plockar ihop tomburkar som står i köket.
– Men du, berätta om mobilen nu, säger speakern.

– Ja, jag köpte för några månader sen. Den är skitbra!

– Var du tvungen att köpa den dyraste? undrar speakern.

– Jamen, vill man ha mycket minne och stor skärm då kostar det.

– Men du hade inte råd egentligen? fortsätter speakern fråga.

– Ja, det var en månad fick jag inte fick in så mycket pengar som jag trodde jag skulle få, men då fick jag låna av en kompis.

I nästa scen ser vi Emanuel och en kompis är på ett café och ska köpa fika. Musik hörs i bakgrunden. Da handlar och går och sätter sig vid ett bord. Vi ser hur Emanuel käkar dammsugare.

– Jaså, nu duger det med dammsugare? frågar speakern.

– Ja, det här är den bra sorten, svara Emanuel med munnen full..

Och här sitter Amir som du har lånat pengar av. – Står du för fikat också?, frågar speakern Amir.
– Nej, det får han allt betala själv.
– Hur mycket har han lånat av dig egentligen? undrar speakern.

– Han lånade 1 000 kronor av mig, och dom har jag inte sett spåret av sen dess.

– Det är inte så lätt att veta vart pengarna tar vägen, svarar Emanuel

Amir svarar: Nej jag vet. Klart det inte är lätt att veta vart de tar vägen. Men det är ju bara att kolla upp det, eller hur?

— Oj, då! Det här får ni ta och reda ut, säger speakern.

I nästa scen blir Emanuel intervjuad i studion igen. Han berättar:

– Jag har inte kunnat betala tillbaka till Amir. När jag började halka efter, kom det in påminnelser. Och sen har det bara dragit i väg.

Musik hörs i bakgrunden och vi får se en vit platta. Vi hör speakerns röst:
– Ja, Emanuel hamnade efter med både skulden till Amir och till mobilföretaget. När han struntade helt i en av fakturorna blev den dyrare. Mycket dyrare. Det tillkom påminnelseavgift, inkassokrav, ombudskostnad och ansökan om betalningsföreläggande. Skulden var nu mer än det dubbla.

Samtidigt som speakern berättar får vi följa hur skulden växer. På den vita plattan läggs en post till i taget:

• Obetald faktura, 669 kr
• Påminnelseavgift, 60 kr
• Inkassokrav, 180 kr
• Ombudskostnad, 380 kr
• Betalningsföreläggande 300 kr
• Ränta, 25 kr
  Summa, 1614 kr

Vi ser hur Emanuel sitter hemma i sin lägenhet och öppnar kuvert. Det ringer på dörren. Emanuel går och öppnar. Utanför står en kvinna.
– Hej! Anna Larsson heter jag. Jag kommer från Kronofogden. Jag söker Emanuel Persson. Kvinnan visar upp sin legitimation.
– Ja, det är jag, svarar Emanuel lite tveksamt.
– Jag är här för att du fick ett brev från oss, som du borde ha skrivit under och skickat tillbaka, fortsätter kvinnan utanför dörren.
– Oj...okej, säger Emanuel lite osäkert.
– Det är nån som anser att du har en skuld, säger kvinnan från Kronofogden och visar Emanuel ett papper. Är det här någonting som du känner igen? frågar hon.

I nästa scen blir kvinnan intervjuad utanför Emanuels hus. Intervjuaren syns inte. Kvinnan berättar:
– Mitt jobb som delgivare går ut på att få folk att skriva på det här papperet. Det innebär inte att man godkänner själva skulden utan det är bara att man skriver på att man har fått brevet. Sen försöker jag också få folk att ta tag i sin skuldsituation.

I nästa scen är vi tillbaka i dörren till lägenheten och ser Emanuel som tittar på pappren som delgivaren håller i handen.
– Ja, det är ju mobilräkningen...och den stämmer ju, säger Emanuel.
– Okej, säger delgivaren och fortsätter:
Vi kan gå igenom papperen nu, tillsammans, och så kan du skriva under nu i stället.
– Okej, säger Emanuel.

Vi hör speakern som frågar: Hur lång tid har nu Emanuel på sig att betala? Återigen är vi utanför Emanuels hus och delgivaren förklarar:
– Om han betalar skulden inom tio dagar och sen kontaktar Kronofogden, så är mobilskulden avklarad.
– Okej, vad händer annars? frågar speakern.
Delgivaren förklarar:
Om man inte betalar sin skuld kan man få en betalningsanmärkning hos ett kreditupplysningsföretag. Det kan leda till ganska stora konsekvenser. Till exempel att man inte kan skriva hyreskontrakt, få ett lån eller skaffa mobilabonnemang.

Åter tillbaka i dörren till lägenheten. Vi ser en bekymrad Emanuel som skriver under delgivningskvittot. Delgivaren fortsätter berätta:
– Om man inte kan betala, måste man snabbt kontakta den man är skyldig pengar. Skulder växer snabbt, men det är aldrig för sent att ta tag i problemet.

Daniel sitter inne i sin lägenhet och berättar:
– Jag kommer inte att få lön inom tio dagar. Så det känns ganska kört.
– Oj då! Har du nån annan plan? frågar speakern.
Emanuel svarar:
– Jag hade tänkt åka skidor i helgen, så jag ska ringa och se om det går att avboka och få pengarna tillbaka. Och sen ska jag såklart ringa dom som jag är skyldig pengar och säga att jag ska försöka komma på ett sätt att betala igen så fort som möjligt.
Daniel tillbaka i studion där han blir intervjuad:.
– Nu känns det onödigt att jag tog värsta mobilen. Hade jag tagit mellanmodellen så kanske jag hade haft råd. Men det är ju lätt att vara efterklok, säger han och ler.

Filmen avslutas med bakgrundsmusik.

Skådespelare:
Emanuel - Richard Cirelius
Amir - Arin Rashid
Delgivare - Mimmi Siegel

Filmen startar med att vi får se Familjens röda trävilla. Därefter ser vi pappa Tomas som sitter i vardagsrummet och blir intervjuad. Vi ser inte intervjuaren och hör inte intervjuarens frågor. Tomas börjar berätta:

– Ja, när Mårten fyllde 14 och började åttan så tog vi ett gemensamt beslut att han skulle få ta ett större ansvar för sina fickpengar. Han fick då 500 i månadspeng. Och problemet var väl bara att vi pratade inte om vad pengarna skulle räcka till.

Och jag och Jaana har inte varit så konsekventa. Ibland har vi swishat honom extra pengar om han ska gå och fika till exempel. Och det bli ju ganska oklart då för både Mårten och för oss som föräldrar vad hans fickpengar faktiskt ska räcka till.

Vi ser hur en kaffemaskin sätts igång. Tomas brygger en kopp kaffe och fortsätter berätta:
– Ja, det känns som vi inte alltid haft en så bra dialog med Mårten om pengar. Och det har ju hänt ganska ofta att jag säger till Mårten att vi inte har råd när han tjatar om grejer. Men han vet ju att vi har råd egentligen, det är liksom inte det som är problemet, det handlar väl mer om att ... vi ska prata om det här med prioriteringar, vad ska vi välja att lägga våra pengar på. Jag börjar ju också inse att jag som vuxen är ju faktiskt en förebild. Det händer ju att jag säger en sak till Mårten, men sen gör jag på ett annat sätt själv.

Tomas sätter sig i soffan, öppnar några kuvert och börjar skriva på datorn. I soffan sitter sonen Mårten.
– Vad gjorde du i skolan idag då? frågar Tomas.
– Genomgång av ett prov som vi hade innan lovet, svarar Mårten.
– Hur gick franskan då? Inget svar.

Tomas fortsätter berätta: Förra året var det enkelt att förklara varför vi inte kunde resa bort. Vi sparade ju pengar till badrumsrenoveringen som vi håller på med. Och i år känner väl både Jaana och jag att vi vill spara till en buffert och det är ju lite svårare för Mårten att acceptera. Men samtidigt känner jag att... vi ska inte behöva diskutera det här med att resa bort över jul, det är inte något som alla gör. Även om det blir många såna ”alla andra gör ju det”-argument.

Tomas står vi en dörr inne i huset. han öppnar den och visar runt.
– Här har vi badrummet som vi renoverat nu, eller håller på att renovera. Vi sparade ju i, ja, nästan ett år.

Medan Tomas tittar runt i badrummet och pekar och visar med armarna vad de gjort, hör man hans röst som fortsätter berätta:
– Eftersom vi inte satte oss ned från början och bestämde vad månadspengen skulle räcka till så har det ju blivit en del diskussioner. Och den senaste nu med ett tv-spel som Mårten vill ha. Och då sa vi att då får köpa det för dina egna pengar. Men då hade inte han pengar så det räckte.

Tomas sitter i vardagsrummet igen och fortsätter berätta: Och det här är ju lite tufft eftersom alla hans vänner har det här spelet. Och det är ju såna här situationer som uppstår. Och ja, vi vill ju vara snälla föräldrar och vi vill att han ska vara glad. Samtidigt vill vi ju ge honom en bra uppfostran och bra värderingar. Och det är det här som är svårt, att hitta den balansen. Jag skulle säga att det är omöjligt nästan, att känna att man har tagit rätt beslut.

Filmen avslutas med en musikslinga.

Skådespelare:
Tomas - Jonas Ahlgren
Mårten - Tim Larsson

Viras mamma behöver sälja saker

Filmen består av tecknade bilder i färg med animeringar. En speaker berättar:

När Vira kommer hem från skolan är mamma redan där. På bilden ser man Vira med en ryggsäck på ryggen, hon ser mamma som sitter i soffan framför en påslagen TV. Ljud från TV:n hörs i bakgrunden.

Konstigt, tänker Vira. Hon brukar komma hem typ vid fem. Klockan är bara två. På bilden syns en klocka med visare som rör sig.

Mamma säger att hon kommer vara hemma mer nu. På bilden ser man Vira som sitter bredvid mamma i soffan.

Hennes jobb skulle ”skära ner”. Vira är inte säker på vad det betyder, fast mamma måste hitta ett nytt jobb. På bilden står orden ”skära ner”.

Men det går flera månader utan att mamma åker till nåt jobb igen. Till middag har det varit pasta, i flera veckor. Och om Vira eller hennes syskon ber om nåt, blir svaret: ”Vi har inte råd just nu”. På bilden ser man en burk tomater och pasta som läggs i en tallrik. På bilden kommer orden ”Vi har inte råd just nu” fram.

Mamma ser så trött ut. Hon har en rynka mellan ögonbrynen nästan hela tiden. En bild på mamma som blundar och tar sig i pannan.

Man hör en ringsignal. En dag kommer en kvinna och en man hem till Viras familj. De jobbar på ett ställe som heter Kronofogden. De ska prata med Viras mamma om pengar. På bilden ser man att mamman öppnar dörren och det står två personer i dörröppningen.

Mamma har nämligen inte kunnat betala alla räkningar. Och räkningarna har blivit skulder. Mamma säger att de från Kronofogden kanske kommer sälja några av mammas värdefulla saker för att hjälpa henne att betala skulderna. På bilden ser man Kuvert som läggs i en hög. Ordet ”skuld” kommer fram.

Vira undrar vad de kan sälja. Mobilen hon har, är den värdefull? Det är mammas gamla, flera år gammal. Utan den kan hon inte prata med sina kompisar. Och innebandygrejerna? Kan de säljas också? Man ser en ”tankebubbla” med en mobil och innebandygrejer.

Men Vira får behålla sin mobil. De från Kronofogden säger: ”Vi tror att det är minst jobbigt för er att bli av med bilen och robotgräsklipparen. Så de kommer vi att sälja.” En bil i ett garage syns på bild.

Och Vira bryr ju sig inte så mycket om robotgräsklipparen. Hon kan väl hjälpa till att klippa gräset med den gamla gräsklipparen i så fall. Man ser hur vira klipper gräset med en motorgräsklippare. Ljud hörs i bakgrunden.

Men mamma brukar ju skjutsa Vira till innebandyn. Hur ska hon komma till träningen nu? Vi ser hur Vira blir avsläppt utanför innebandylokalen

”Du får ta bussen, det gjorde jag när jag var liten.” På bilden ser man Vira kliva på bussen.

Först känns det lite läskigt att åka buss själv på kvällen. Sen ser Vira sin kompis Farah, som också går på bandyn. Farah säger att hon alltid tar bussen till träningen. Och att det kommer bli mycket roligare nu. När hon och Vira åker tillsammans. Man ser Vira sitta på bussen bredvid Farah.

Bussen känns inte så läskig längre. Och imorgon ska mamma på jobbintervju. På bilden ser Vira och en ”tanke-bubbla” där mamma är på jobbintervju.

Slutbilder: Orden ”Även jobbiga saker kan bli okej” skrivs på bilden och man hör ljudet av en tuschpenna. Prata med en vuxen, du är inte ensam!